Nick Hakim

Brudenell Presents... Nick Hakim sitter någonstans mellan en analytisk filosof, mystisk poet och abstrakt målare. Att höra honom tala om musik är att möta någon som fullt ut förstår dess kraft, som har rörts av dess magi och sett dess mirakel. Han är hängiven musiken som både en gammal konstform och en evig medicin. Att höra honom spela musik är att känna dessa sanningar i realtid. Det är en anda som den New York-baserade låtskrivaren har burit i sin musik—både som kompositör och samarbetspartner. Från tidiga LP-skivor som 2017 års Green Twins och 2020 års Will This Make Me Good, till hans nya album, I Can See, har Hakim jagat sanningen i varje not han har skrivit, varje text han har sjungit. Hans sanning, dock, är mer lik den abstrakta och intangibla än den faktiska—mer Borges än George Washington. Det är en kosmisk självsäkerhet som tar form genom hela I Can See; en tro på att det goda i universum är gott av en anledning. Det finns en låt på I Can See som erbjuder insikt om hur Hakim skrev, föreställde och spelade in albumet. 'Real Here Now' berättar historien om ett hus. Det är ett hus som inte är olikt det Hakim växte upp i, men i denna bostad kan han interagera med familjemedlemmar som sedan lämnat denna värld. Det är en lo-fi dämpad soul-pop-låt och innehåller några av Hakims mest direkta texter hittills: 'Haven't seen you in a minute, I'm good,' inleder han. När han beskriver kompositionen hänvisar Hakim till 'känslan av en låt,' hur han ville att 'Real Here Now' skulle existera som en nostalgisk påminnelse om den känsla han har när han föreställer sig detta utrymme; en plats där de som har lämnat hittar sina röster igen. 'Det är kopplat till att höra någon sjunga låtar du alltid brukade höra. Nu har du bara ett minne av dem.' Hur sött det skulle vara att höra dem en gång till, uttrycker Hakim i låten. Liksom nästan hela I Can See, spelades 'Real Here Now' in under samma tid som Hakims senaste LP, 2022 års Cometa, men det existerar i ett helt annat universum än det där det projektet vilar. Det existerar också, till viss del, i en annan värld än vissa av låtarna på I Can See. Halva albumet spelades in på Sonic Ranch i Texas, och den andra halvan sammanfogades i Hakims New York-lägenhet. Båda sessionerna ägde rum under pandemin, och som sådant är I Can See en levande, andande reaktion på Hakims föränderliga plats i världen. Det är en bild av en konstnär som kommer överens med sin verklighet, fångad på ett sätt som avslöjar nya vinklar med varje efterföljande lyssning. Även om dessa låtar är äldre och de representerar en osäker period i Hakims liv—när han avslutade ett skivkontrakt, formade världen av Cometa, och avslutade en långvarig relation—är I Can See präglad av sin klarhet. Det är en skärpa som antyds i titeln, som att känna en bil skaka när den förstärker en kraftfull bas, eller att sitta i ett bubbelbad i nollgradigt väder. 'Detta album kändes väldigt sammanhängande från början. Det kändes mycket värdefullt för mig och den knepiga saken var att lista ut vilka låtar som skulle vara med på albumet,' förklarar han. Han kom till Sonic Ranch med cirka 40 demos och började plocka ut vilka idéer som skulle få plats på LP:n. Några av låtarna på albumet, som 'Real Here Now,' presenteras som trogna tolkningar av de första skisserna. Det ger albumet en taktil känsla, en betoning på dynamik som förstärks av denna dualitet. Ta albumavslutningen 'Water,' som spelades in på Sonic Ranch. Det är en pianoballad där låtskrivaren uppmanar sitt ämne att 'fortsätta vattna,' vilket syftar på att 'vara så tacksam för någon som vårdar.' Han sjunger om 'den sötaste kärlek' han 'någonsin känt,' accentuerad av det spöklika skramlandet av en knappt hörbar synt. Det presenteras utan de brus och rumstoner som genomsyrar hemmaspelningslåtarna, och det träffar som en smäll i magen. Det är en låt om att veta att kärleken existerar, och hur den känslan är nästan lika bra som kärleken själv; det är en tröst i att sådan renhet kan existera i universum. Han är nöjd med att fånga detta så bra han kan, medveten om att kärlekens kraft ligger i dess förmåga att undkomma korrekt definition. Han skrev låten efter att ha avslutat den långa relationen, och det är först ur detta perspektiv som han kunde sjunga om konceptet på detta sätt, frigjord från erfarenhet och fri från hjärtesorg. 'Den sötaste kärleken man kan känna kan vara långt borta, men den finns alltid där,' förklarar han. I Can See är ett definierande uttalande från en artist som ännu inte har släppt en skiva som är något annat än just det. Och ändå är Nick Hakims fjärde solo-LP en annan upplevelse än hans tidigare insatser. Det är djärvare, starkare, mer självsäkert. Hakim är mer intimt anpassad till sin vision, och det finns ingen ton på albumet som känns felplacerad. Nick Hakim kan darra vid tanken på att någon kallar honom en helare, men detta är uppenbarligen musik för att hela, för att ta ett andetag och möta världen med självsäkerhet, klarhet och glädje. 'Det finns något mycket milt och mycket medicinskt med denna musik. Uppenbarligen vill vi alla att vår musik ska höras av människor, men jag har en annan avsikt med detta album,' förklarar han, innan han lägger till: 'Avsikten är att det ska förbindas med människor som behöver det.'